idédebatt

KDU:s tydlighet uppskattas

Posted on

Vi kristdemokrater står inför ett vägskäl, sägs det. Kristdemokraterna, har jag fått berättat, är ett parti med ett flertalet olika falanger. Falanger, som inte alltid drar jämt. Än mindre åt samma håll. Det talas om den kristna högern. Om biståndskristdemokrati, konservatism och gamla moderater. Kort och gott, en kaotisk mosaik.

Som de flesta andra följer jag noga hur kristdemokraterna diskuteras i det offentliga rummet. Senaste dagar har kristdemokraterna – och vår politik – diskuterats flitigt i press, radio och TV. Temat för diskussionen kan sammanfattas med en enkel fråga.

Vart står kristdemokraterna?

Vad media och – framförallt – det svenska folket vill ha svar på är om vi kristdemokrater står till höger eller vänster om moderaterna. En enkel fråga, således. En enkel fråga som – tyvärr – de flesta våra företrädare haft otroligt svårt med att besvara. Istället för vi ett långt och krångligt resonemang där vi varken säger bu eller bä.

Av intresse är KDU:s roll i ovanstående debatt. Aldrig förr har väl KDU:s politik fått ett sådant medialt utrymme som nu. Anledning till all denna uppmärksamhet är att man från medias sida anser att vårt ungdomsförbund står för någonting som moderparti inte gör, trovärdighet och tydlighet.

Var ungdom som väljer att gå med i KDU vet exakt vilken politik han eller hon får. Dessutom känner han/hon sig ideologiskt trygg med sitt val. Kort och gott, med KDU får medlemmen ett borgerligt ungdomsförbund där det råder sund ideologisk ordning och reda.

Moderpartiet har att uppmärksamma vår politik i KDU. Tvärtom vad många partister tycks tro kan de både dra nytta och ta lärdom av på det sätt vi väljer att profilera oss i den svensk politik. Vi har samstämmigt sagt att vi är Sveriges enda borgerliga idéparti. Vi står därmed till höger om det alltmer socialliberala moderaterna.

Detta ställningstagande har gjort oss gott.

Det är också här moderpartiet måste börja. Låt oss göra klart för det svenska folket vart kristdemokraterna står. Väljer vi – som nu – fortsätta att driva en politik där vår placering på vänster-höger-skalan är oklar kommer vi aldrig att få medborgarnas stöd. Än mindre kommer vi kunna föra fram vår politik.

För varför lyssna på den om vars identitet man inget vet?

_________________________________
Niklas Gréen

Kristdemokraterna – en alliansens blodhund

Posted on

Kristdemokratisk idédebatt lider inte av idétorka. I såväl moderparti som ungdomsförbund förs en innehållsrik och visionär debatt. En debatt där kristdemokratin söks göras rak och konkret, utan allehanda intetsägande floskler. En debatt där kristdemokratin anpassas efter dagens politiska klimat, ett politiskt klimat där väljarna kräver reella resultat. Resultat som går att ta på, som känns och gör skillnad.

Vi i kristdemokraterna har – i vårt sökande efter en mer konkret kostym – slagit in på de sociala frågornas väg. Visionen är att Sverige ska vara det bästa land för barn att växa upp i. En alltigenom välvillig vision. Barn och ungdomars psykiska ohälsa är ett reellt problem vars lösning är mer än angelägen. Men om detta är den linje vårt parti avser att driva så krävs, än en gång, tydlighet.

Vi kristdemokrater är medvetna om barn och ungdomars psykiska ohälsa och vi anser att det är ett problem att ta på allvar. Vi anser vidare att ohälsan har sitt ursprung i ungdomars dåliga uppväxtvillkor där relationen mellan barn och vuxna inte är vad den bör vara. Därmed har vi också formulerat ett problem, nu krävs att vi utformar en lösning.

Vårt parti har agerat spretigt senaste år. I vår politik har vi hoppat från tuva till tuva, i syfte att lokalisera samhälleliga problem. T.ex. har vi hävdat att Sverige är omänskligt, att politiken glömt sina gränser, att samhället förringar verklighetens folk och att relationer människor emellan är dåliga.

Fyra formulerade problem. Problem som vi minns och kan hänvisa till. Men vart, kära partiledning, är vår lösning?

Kristdemokraterna, som parti, förefaller agera en alliansens blodhund. Stinna av jaktlust nosar vi upp samhällsproblem efter samhällsproblem. Svårighet uppstår dock när vi väl står med problemet i gapet, när vi plötsligt förväntas agera. händer ingenting.

Istället för att kraftigt ta oss an bytet vänder vi snällt om. Med raska steg springer vi åter till alliansens jaktlag, där jaktledaren herr Moderat står och väntar. Varpå herr Moderat tar sig an bytet och lägger det i frys.

Lovandes att lösning kommer. När väl sysselsättningen tagits an, det vill säga.

______________________________________

Niklas Gréen