Säkerhet och försvar

Värnplikt – att lära ungdomen veta hut

Publicerat den

I gårdagens SvD publicerades en artikel signerad den kristdemokratiska kommunpolitikern Stefan Dozzi. Artikeln handlar om att den avskaffade värnplikten bidragit till det utanförskap som en stor grupp unga vuxna i dag upplever. Den allmänna värnplikten var, menar Stefan, en bra start ut i vuxenlivet där den unge vuxne fick lära sig att ta ansvar. Både för sig själv, men också för andra.

Ur ett kristdemokratiskt perspektiv så är Stefans artikel mycket viktig. Artikeln tydliggör nämligen vad som skiljer vårt parti från samtliga andra riksdagspartier. När andra talar om ekonomiska besparingar, nedrustning eller om att det inte finns någon hotbild som motiverar ett folkligt försvar så ser vi kristdemokrater någonting annat. Någonting som sträcker sig mycket längre än allt prat om kronor och ören.

Den allmänna värnplikten fyllde ett syfte utöver det rent militära. Den allmänna värnplikten handlade nämligen inte om att lära generation efter generation hur man bäst skjuter med gevär. Snarare handlade det om att få den unge vuxne att förstå vikten av gott samarbete. Att samhället – i grunden – bygger på att vi alla gör vår del och bidrar med det vi kan. Det handlar om att lyssna och lära. Att följa regler och lyda order. Och framförallt hadlar det om att ta sitt civila ansvar. På alla plan och oavsett sammanhang.

Det har länge funnits en rädsla för att tala om disciplin i den politiska debatten. Begreppet anklagas för att vara mossigt och passé – som om disciplin endast hör gårdagen till. Det är en olycklig utveckling. Ja, kanske samhällsfarlig, rentav.

Ett samhälle bygger på att dess medborgare visar god disciplin. Att följa lagar, uppfylla personliga åtaganden och att handla i enlighet med vad som är det universellt bästa är att ha disciplin. Disciplin är därför en dygd vi alla har att eftersträva.

Vi ska inte tro att återinförandet av den allmänna värnplikten skulle göra samtliga i kommande generationer till goda, laglydiga, samhällsmedborgare. Det är på intet sätt min poäng. Däremot skulle återinförandet av den allmänna värnplikten underlätta steget in i vuxenlivet och skapa goda förutsättningar för mer utåtriktade, självständiga, unga vuxna.

Unga vuxna som – i nuläget – varken vet ut eller in och som lider av en känsla av rotlöshet och utanförskap. För sanningen är den att militär grundutbildning är så mycket mer än att leka pang-pang.

______________________________

Niklas Gréen

Annonser

Har svenskt försvar vad som krävs?

Publicerat den Uppdaterat den

Med anledning av terrorattentaten i Norge har frågan om nordisk krisberedskap åter kommit på agendan. En fråga många ställer sig är hur den svenska försvarsmakten skulle hantera en liknande attack om den utspelade sig i Sverige.

Ett terroristangrepp kan huvudsakligen delas in i två delar. Dels har vi själva angreppet, våldshandlingen, vilken har till syfte att åsamka avsevärd skada och förödelse. Dels har vi angreppets efterverkningar vilka framkallar stund av samhällelig skräck och oro. Hur ett land väljer att hantera angreppets första- respektive andra del är därmed direkt avgörande för terrorattackens slutliga skadeverkningar.

Kampen mot terrorismen är en evig kamp. Oliktänkande extremister – vilka inte drar sig för att tillgripa oförsvarligt våld – kommer alltid att finnas. Påståendet kan te sig pessimistiskt, men kan knappast beskyllas för att på något sätt vara grundlöst. Mycket lite tyder på att vi går en våldsfri och alltigenom fredlig framtid till mötes. Det sistnämnda innebär att ett aktivt arbete mot terrorism – där säkerheten skärps utan att inskränka individens frihet – på alla sätt bör betraktas som nödvändigt.

Om ett land inte helt kan utesluta risken för terroristangrepp är det viktigt att landet har resurser att – när terrorattack ägt rum – omgående förmå att minska terrorattackens skadliga efterverkningar. Landets försvar måste på kort tid kunna mobilisera en krisberedskap där resurser dels finns till att förhindra ytterligare angrepp, dels till att upprätthålla ordning och säkerhet i samhället. Om ett land misslyckas i detta hänseende kan det få direkt katastrofala konsekvenser. Inte minst för demokratin.

Frågan vi alla bör ställa oss är därför följande. Har vi i Sverige de militära resurser som krävs för att – så långt möjligt – minska en terrorattacks oönskade efterverkningar?

Om inte, varför?

________________________________

Niklas Gréen