Sjöröveri och rätten till väpnat försvar

Posted on Updated on

Det svenskflaggade handelsfartyget Wallenius har – till följd av år i ständig oro för sjöröveri – valt att bemanna sitt fartyg med beväpnade vakter. Vakterna är utrustade med automatkarbiner och långdistansgevär. Samtliga vakter är anställda vid privatägda företag vilka är specialutbildade för den här sortens uppdrag – att vakta, beskydda och upprätthålla god ordning. Med dödligt våld, om så krävs.

Det svenska försvaret samt den politiska oppositionen uppges vara kritiska till denna utveckling. Det talas om en potentiell upptrappning av en redan otrevlig konflikt. En talesperson från försvaret gör gällande att beväpnade rederier kan leda till att våldet – på sikt – kommer att eskalera. Det finns, menar talespersonen, en risk för att de väpnade vakterna kan komma att döda någon vid en eventuell attack. En sådan risk finns naturligtvis. Skjutvapen har liksom den effekten när de användes vid väpnad konflikt. Folk skadas. Folk dör. Att tro annat vore både dumdristigt. Ja, rentav sällsynt naivt.

Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson, Bodil Ceballos, anser det vara »onaturligt att man på en båt ska behöva ha beväpnade vakter». Ceballos menar vidare att väpnade vakter inte är en särskilt god lösning på de problem som sjöröveriet enbart utgör ett resultat av. Här har Ceballos naturligtvis helt rätt. Att rederierna nu väljer att utrusta sina fartyg med beväpnade vakter kommer inte ha någon som helst inverkan på den utbredda korruption som, sedan nittiotalet, varit de somaliska piraterna till gagn. Att tro annat är fel.

Lika fel är det dock att – som Bodil Ceballos – bagatellisera den hotbild som handelsfartygens besättning ständigt utsätts för. Somalias kust är något av ett högriskområde vad gäller s.k. sjöröveri. Vi vet det. Bodil vet det. Ja, hela världen vet det. Denna visshet hindrar dock inte handelsfartygen att – trots tidigare nämnda risker – ge sig ut på dessa farliga vatten i syfte att frakta gods. Sjöröveriet har ännu inte lyckats hejda rederierna från att ståndaktigt försvara sin rätt. Sin rätt att färdas dessa vatten.

Att ta vad annan tillhör är fel. Liksom att ta gisslan och att utöva utpressning. De somaliska piraterna är inte annat än renodlade rövare och banditer. Våldsmän vars uteslutande syfte är att, med orätta medel, göra sig en ekonomisk vinning på andras bekostnad. När piraterna väljer att gå till angrepp mot förbipasserande handelsfartyg så är det alltså piraterna som gör fel, inte rederierna. En tämligen rimlig inställning, kan tyckas.

Det kan knappast åläggas de enskilda rederierna att få bukt med Somalias interna problem vad gäller korruption och annan brottslighet. Sådan politik och konfliktlösning ligger långt utanför handelsfartygens bord. Vad rederierna däremot kan göra är att garantera sin besättning vissa mått av säkerhet. Genom att utrusta sina fartyg med väpnad personal kan fartygen – om så krävs – mota piraternas anfall och förhindra att övrig besättning kommer till skada. Att här hävda att rederierna »gör fel» är en mycket märklig ståndpunkt.

För faktum är att det alltid är fel att bruka obefogat våld – oavsett om pirat, rånare eller annan våldsverkare. Däremot är det aldrig fel att tillgripa våld i syfte att försvara sig från en sådan illgärning. Det är rentav en förbaskad rättighet. En rättighet som svenska handelsfartyg nu ser sig tvingade att ta till. Tills vidare.

_____________________

Niklas Gréen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s