Civilkurage: en plikt, inte en skyldighet.

Posted on Updated on

I Sverige av i dag är det fullt rättsenligt att – när annan håller på att drunkna – välja att inte komma den nödställde till undsättning. Det sistnämnda är dock inte helt sant. Utgör den som bevittnar händelsen en person som står i garantposition till den som är i nöd är denne skyldig att ingripa. Föräldrar, lärare, läkare eller andra personer i olika ledarpositioner (och liknande) är t.ex. skyldiga att ingripa om någon – som står under hennes försorg – är i nöd. Avstår den som är i garantposition från att ingripa begår denne ett s.k. underlåtenhetsbrott och kan då även komma att straffas för detta.

Ett flertal politiker skriker nu efter en civilkuragelag där alla ska förpliktas att hjälpa nödställda. Riksdagsledamoten (tillika juristen) Caroline Szyber (KD) anser t.ex. att ”det borde vara en självklarhet att vi alla har ett ansvar att agera” och att ”en lag visar vad som är rätt och fel”. Szybers analys är – i det här hänseendet – givetvis fullt riktig. Det borde vara en självklarhet att hjälpa sin nästa. Men frågan vi då bör ställa oss – är det inte redan det?

När vi sitter på kammaren och funderar över frågor likt ovanstående är det lätt att tala om s.k. ”självklarheter”. Det anses nämligen vara ”självklart” att den som bevittnar en misshandel, en våldtäkt eller en stöld vidtar nödvändiga åtgärder för att mildra/förhindra/stoppa den brottsliga gärningen. Problemet med ett sådant resonemang är dock att vi människor sällan varken agerar eller resonerar alltigenom rationellt när vi utsätts för den typ av stress som tidigare situationer kan ge upphov till. Vissa blir förlamade medan andra – i ren skräck – tar till flykten. Skall dessa människor då straffas för sin egen rädsla? Skall vi tro Caroline Szyber bör svaret här vara jakande.

Det får anses vara ofarligt att hävda att endast fåtalet finner det vara moraliskt riktigt att inte söka hjälpa den som är i nöd. De flesta av oss skulle – tvivelsutan – kasta oss ut i vattnet i syfte att undsätta den vars liv är i fara. Flertalet av oss skulle antagligen agera på ren instinkt – utan varken eftertanke eller djupgående överväganden. Att då hävda att en lag – vars enda syfte är att straffa den som visar medmänskliga brister – skulle sporra den enskildes benägenhet att undsätta nödställda anser jag vara en direkt felaktig slutsats.

För ja, det moderna samhället har sina moraliska fel och brister. Men när det kommer till direkta nödsituationer där annans liv är i fara är det min övertygelse att den svenska medborgaren vet sin plikt och skyldighet som medmänniska. Och detta oavsett lag eller andra – juridiska – förpliktelser.

Och att tro annat är – vill jag påstå – att nedvärdera en hel befolkning.

________________

Niklas Gréen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s