Finlands sak är vår!

Posted on

Vårt grannland Finland är en nation med en lika stolt som svår historia. Landet har så långt en civilisation är möjlig att spåra varit hårt sammanlänkat med det svenska riket varifrån det hämtat mycket av sin kultur, förvaltning, religion, historia, m.m.. Trots splittringen 1809, då svenskar och finnar kämpade sida vid sida, slutade aldrig ländernas naturliga band. Ett stort bevis härpå är Finlands tvåspråkighet som innebär att svenskan och finskan har lika ställning i landet. Det tycks vara ett okänt faktum för många svenskar att det i Finland lever människor som har svenska som modersmål och överhuvudtaget inte talar Finska. Denna naturliga ordning har funnits så länge vi har historiskt belägg för det. Nationalhjälten Mannerheim, kompositören Sibelius och diktaren Runeberg var alla svenskspråkiga med en brinnande kärlek för den finska identiteten. Svenskan är helt enkelt oumbärlig för att förstå den finska kulturen.

Detta faktum till trots har finnars inställning till finlandssvenskar blivit allt hätskare. Många refererar till svenskan som obligatoriskt skolämne som ”tvångssvenska”. Programledaren i finska YLE Radio 1, Kirsi Virtanen, beskrev finlandssvenskarna som ”huggormar” parasiterande på det finska samhället. Det populistiska partiet sannfinländarna som ser svenskspråkigheten som ett hot får allt mer stöd i opinionsmätningar, och det är inte otroligt att de kommer att delta i en framtida regeringskonstellation. En utveckling man sällan hör om i Sverige.

Frågan är vilka åtgärder Sveriges regering kommer att vidta om det blir så att svenskans ställning kommer att försvagas ytterligare i Finland? Kommer vi lugnt att se på medan finlandssvenskarnas naturliga ställning i sitt hemland hotas? I många fall verkar det som om vi har glömt våra bröder på andra sidan havet. Det är i så fall mycket tragiskt, för de har inte glömt oss. Det är Regeringens skyldighet att se till att finlandssvenskarna kan räkna med oss!

Simon Logren

9 thoughts on “Finlands sak är vår!

    Boman said:
    15 mars 2011 kl. 08:35

    På vilket sätt har Finlands inre angelägenheter den svenska regeringens ansvar? Inte lägger sig den Finländska regeringen i Sveriges inrikespolitik heller.
    Dessutom vill jag gärna att du förklarar lite hur du tänker kring följande mening” Svenskan är helt enkelt oumbärlig för att förstå den finska kulturen.”

    De finländska och svenska traditionerna, sederna och bruken skiljer sig rätt mycket. För att förstå den finländska kulturen och traditionen behöver man tillbringa tid bland finländare, tala finska och ta del av seder och bruk. Inte tala svenska.
    Då jag talar, tänker och drömmer på båda språken har jag svårt att förstå dig där.
    Att båda språken har sin plats håller jag med om. Skärmytslingar mellan grupperna har det alltid varit, man har bara inte talat om dem högt. Såsom det är i alla samhällen, mellan grannbyar, mellan ungdomsgäng.
    Tyvärr har en utveckling skett som jag inte alls tycker om, där man hetsar till motstånd mot respektive språk. De nyvaknade vindarna mot svenskan har väl sina rötter i tiden då svensktalande människor var de som bestämde över alla andra. Brukspatroner, storbönder, lagmän, präster, poliser och militär. Dem har man alltid närt ett litet hat till, oavsett vilket språk de talat.

    Logren said:
    15 mars 2011 kl. 18:59

    Jag tror att inställningen om att ett land enbart har att se till sina inre angelägenheter blir allt svårare att företräda i vår globaliserade värld. Sedan har Finland ytterligare intresse för Sverige av olika skäl såsom, geografiska, kulturella och historiska. Problemet som jag ser det är inte att vi har sett till Finland för mycket utan för lite

    Meningen: ”Svenskan är helt enkelt oumbärlig för att förstå den finska kulturen” är inte att förstå som att finskan i sin tur skulle vara umbärlig. Det jag menar är att svenskan har en så djupt rotad plats i Finland att man inte på ett trovärdigt sätt kan tala om en ”sannfinsk” kultur utan svenskan. Det finns ju så att säga inga lämpliga ”good old days” för kulturellt svenskfientliga att falla tilbaka på. Det faktum att finnarnas nationalsång har fått översättas till finska kanske belyser något av vad jag menar.

    Det bästa är givetvis att som du, tala och förstå båda språken. Vilket jag tyvärr inte kan påstå att jag gör. Jag blir alltid lika glad av att läsa om hur antalet tvåspråkiga ökar i Finland. Enbart mycket ointelligenta människor ser språkkunskaper som ett problem. Att svenskan kan vara en port fr finskspråkiga till den indoeuropeiska språkgruppen är ju ett plus i kanten också.

    Sedan förstår jag vad du menar med svenskarna som ”de bestämmande” men det är ju också något missvisande eftersom det finns svenskspråkiga i alla samhällsklasser.

    Boman said:
    15 mars 2011 kl. 23:56

    De svensktalande VAR de som bestämde allt förr i tiden, där ligger grunden till mycket av svenskhatet. Nu är det ju inte längre så. Och om man inte direkt hatar, så undviker man i alla fall att tala svenska även om man kanske kan lite. För att språken är så olika att svenskan ligger illa i mun för en finsktalande och tvärtom.
    jag önskar att stridigheterna la sig, att alla fick tala vilket språk som passar dem bäst. Och att man behöll det som var krav förr, att alla tjänstemän på myndigheter skulle klara båda språken.

    Johan Hansson said:
    02 april 2011 kl. 21:51

    Vi finländare som ni kära svenskar och 4% av Finlands svenskar här kallar oss för finnar är lite bekymrade hur svenskspråkig miniatyr i Finland möter Finland och 96% av folket i landet.Faktum är att svenskarna + 4% har förbrukat sin maktposition både i språk och samhälle genom rasism,hotelse, förnedring och hån mot Finländare i Sverige! Folket i Finland vet idag hur den finska arbetskraften har blivit utnyttjad och spottad i Sverige!Det vet vi idag genom tack vare internet!Tänk att vi får inte prata finska på våran arbetsplatser idag år 2011!Simon Logner skriver om ”bröder”? Vilka bröder av dessa två familjer menar du?Han skriver om den ”naturliga band” genom två nationer som kämpade mot Ryssland!Faktum är att Finland hoppades i det längsta att få militär hjälp utifrån. När det vid månadsskiftet februari-mars stod klart att Sverige inte skulle skicka reguljära trupper till Finland, att erbjuden hjälp från Frankrike och Storbritannien var otillräcklig och att va Sverige inte skulle ge västmakttrupperna tillstånd till genommarsch tvingades finländarna att acceptera fred på Sovjetunionens hårda villkor. Fredsavtalet undertecknades i Moskva den 12 mars 1940 och vapnen tystnade följande dag kl 11:00 finsk tid. Simon Logren, bli en människa!

    niklasgreen said:
    09 april 2011 kl. 08:01

    Johan Hansson, vad du säger är att det – på sina håll – tycks finnas klyftor mellan svenskar och finländare. Klyftor är, i sig självt, något för samhället dåligt. Klyftor skapar segregation. Segregation föder förakt. Förakt kan sedan – om det vill sig riktigt illa – leda till hat, våld och andra vidrigheter. Att klyftor är något att motverka är således en självklarhet.

    Simon Logren har skrivit en artikel om att vi bör söka motverka den diskriminering som de finlandssvenska nu fallit offer för i Finland. Det anser jag vara en god och rimlig hållning. Diskriminering är – oavsett art och form – alltid fel. Att artikelförfattaren valt att belysa just denna typ av diskriminering, som för honom upplevs vara särskilt angelägen, innebär ju inte att artikelförfattaren anser det motsatta – d.v.s. att svenskarnas diskriminering av finländare här i Sverige – är okej. Tvärtom. Återigen kan jag bara knyta an till vad jag tidigare har sagt – diskriminering är ett otyg som bör motverkas på samhällets alla plan. Vilket Simon Logren också här sökt att förklara i sin artikel. Om än med full fokus på ett specifikt problemområde.

    Vad gäller Sveriges tveksamma militära hållning under nittonhundratalets första hälft har jag inget att tillägga. Att den svenska regeringen fattade (och inte fattade) beslut som – så här i backspegeln – ter sig märkliga (och ibland, rent inhumana) är ingen hemlighet. Här har jag bara att beklaga.

    Vänligen,

    Niklas Gréen

    Logren said:
    09 april 2011 kl. 13:40

    Johan Hansson, jag förnekar på inget sätt finländarnas många uppoffringar genom historien och kan bara beklaga Sveriges enligt mig allt för otillräckliga understöd till Finland under krigen. Men detta får inte belastas finlandssvenskarna som liksom finskspråkiga soldater stod med vapen mot ryssen och gav sitt blod för Finlands frihet.Att förneka det vore inget annat än historieförvanskning.Sedan skall man på intet sätt förringa alla de svenskar som rent frivilligt riskerade sina liv för en sann svensk inställning till sitt broderland i öst.

    Sedan kan jag inte se hur finlandssvenskarna har medverkat till att förtrycka finnar i Sverige. Det är med all säkerhet inget annat än tom propaganda, något man alltid skall se upp med i internetvärldens tendens att framföra särintressen med tvivelaktiga och felaktiga fakta. Samma sak gäller angående att tala finska på arbetsplatserna. Det finns inget förbud mot det alls.

    Svenskar och finländare har traditionellt varit ett brödrarfolk under en nation, något som var lika naturligt för svenskar likväl som finländare. Finlandssvenskarna är finländare. Två språk, ett folk, som alltid. Ungefär halva min släkt består av enspråkigt finsktalande, andra halvan av enspråkigt svensktalande i Sverige samt en del tvåspråkiga. Jag känner enspråkigt svensktalande i Finland. Alla grupper har mer gemensamt än vad som skiljer dem åt. Detta är ett faktum.

    Så Hansson, om du tolkar min artikel som ett angrepp mot finskspråkig har du missuppfattat det. om finskans och finnarnas ställning skulle bli hotad i Finland kommer jag likväl att reagera starkt. men som det är nu är förhållandet det motsatta.

    tero hollanti said:
    05 juni 2011 kl. 23:08

    litet diskret men annars mycket bra!
    Tero hollanti

    johan said:
    22 september 2011 kl. 19:45

    Att prata om finnar och finländare är minst sagt rasistiskt tänkt på långa vägar.Undrar om tero hollanti har många pengar på sin konto av vissa svekomaner?

    henry logren said:
    05 juni 2016 kl. 13:33

    ja det finns inte så mycket att säga det skulle ta år att diskutera hur mycket Sverige svek Finland under andra världs kriget…ändå ställer sverige krav på finnarna än idag att man inte får prata sitt eget språk på arbetsplatsen utan att få sparken ..även lärarna hotar föräldrarna till finsk talande barn om inte barnen pratar svenska i skolan så ringer de till socialen så de får omhänderta barnen ..bla bla
    men ändå har svensk talande människorna i Finland större frihet att prata svenska ..även i skola hmmm är det rättvist .??? ,,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s