Från passiv hand flyga inga stenar.

Posted on

I slutet av förra veckan fylldes nyhetssidorna med bilder av förödelse. Bilar brann. Lågor stod höga och gatstenar ven genom den kyliga januariluften. Stenar kastade för att skada och sprida skräck. Malmö stod, än en gång, i lågor.

Roten till konflikten hävdades vara ett rivet hyreskontrakt. En hyresvärd hade – fullt lagenligt – valt att säga upp en hyrestagare. Hyrestagaren var, i det här fallet, en person som brukat den hyrda lokalen som moské. Flertalet moskébesökare (samtliga, vad det verkar, unga män) blev – vilket var och en kan förstå – förargade över att de nu skulle tvingas hitta en ny lokal. Arga och bittra över hyresgivarens agerande valde de därför att belägra lokalen. De intog byggnaden och inledde sedan en våldsam offensiv. En offensiv riktad mot oskyldiga.

Idag, dagar senare, står flertalet bilvrak kvar på det berörda områdets gator. Än fler bilägare har fått sina rutor krossade. Oskyldiga medborgare har – utan inblandning eller provokation – fått egendom förstörd. Än fler har lidit psykisk skada till följd av våldsamheterna. Busstrafiken slogs ur spel och räddningstjänst vägrade att gå in i området. De vågade helt enkelt inte. Situationen var alltför våldsam.

När ”problemområden” diskuteras i den politiska debatten tenderar diskussionen ofta att utmynna i ett sorts ”alla är offer”-resonemang. I den svenska debatten talas sällan om ”förövare”. Istället beskrivs våldsverkaren som ett samhällets offer där denne helt enkelt valt brottets bana därför att ”inga andra valmöjligheter” gavs. Det sistnämnda är naturligtvis inte sant. Istället ger det uttryck för den skeva människosyn som länge präglat svensk politik – en människosyn som dels går ut på att framhäva människan som en semipassiv pjäs i ett större maskineri, dels hävdar att individen är svag och att systemet är starkt. Det – vill jag hävda – är en djupt beklaglig människosyn.

Det är farligt att nedvärdera människan och hennes förmåga. De unga män som belägrat ovannämnda lokal har valt att genom en brottslig handling inta en byggnad. Likaså har de valt att hälla bensin på oskyldigas bilar för att sedan tända på. För sanningen är den, att den hand från vilket gatstenar flyger, aldrig sitter på en håglös ägare. En sådan hand bärs av en individ som gjort ett aktivt val – ett val att åsamka skada, smärta och att sprida skräck.

Det är dags för Sverige att göra upp med ovanstående olyckliga människobild. Att betrakta individen som en obetydlig och viljelös kugge är ett arv från en svunnen (rödpräglad) tid. Som kristdemokrat förväntar jag mig mer av människan än så. Jag vet vilken kraft hon besitter och jag är väl varse de stora mått av tankeverksamhet som hon så skickligt bemästrar. Det sistnämnda gör att samhället har all rätt att ställa krav på sina medborgare.

Allt annat är nämligen att anse som både förnedrande och ovärdigt.

Niklas Gréen

One thought on “Från passiv hand flyga inga stenar.

    […] This post was mentioned on Twitter by Svensk Politik and Verklighetens folk!, AlliansensGräsrötter. AlliansensGräsrötter said: #allinsane KDU Uppsala: Från passiv hand flyga inga stenar.: I slutet av förra veckan fylldes nyhetssidor… http://bit.ly/hGYZ2S #svpol […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s