Ditt Sverige, ditt ansvar!

Om du skulle mött mig i början av detta året skulle du antagligen tippa mig som en av de mest osannolika personerna att skriva ett inlägg på den här bloggen. Inte för att bloggande var främmande för mig eller för att jag hade skrivkramp, men just för att jag inte var varken insatt eller så värst intresserad av politik överhuvudtaget. ”Politik är för de som orkar bry sig lite för mycket” resonerade jag stolt och bestämt.

Egentligen vet jag inte när vändningen kom, men jag började inse att jag hade åsikter om massa saker och på olika områden som bara stannade vid att vara just åsikter. Varje gång jag blev arg, upprörd eller tyckte att Sverige tagit en felaktigt ståndpunkt i någon fråga slogs jag av tanken att man kanske skulle försöka påverka istället för att gnälla.

En siffra som verkligen irriterade och störde mig var den som publicerades av WVS (World Values Survey) som sa att Sverige hamnade på topp tre i världen av länder där man strävar mot och prioriterar frågor som ska främja individualism. Inte individualism som skulle möjliggöra för våra olika förutsättningar att lyckas eller lyfta fram en människas gåvor och potential utan en individualism där värnandet om andra hamnar långt ner på prioriteringslistan. Där självständighet betyder att mina medmänniskor är hot, där värdet i framgång är hur mycket jag klarar mig utan andra och där beroendet av en medmänniska så som sin fru/man eller familj ses som ett nederlag. Det var här KDU kom in i bilden.

Som helt utomstående blev jag förvånad, glad och otroligt imponerad av att se ett politiskt ungdomsförbund våga stå upp och uttala sig om rätt och fel, förvaltarskap och ansvar. Jag gillar tanken på att bygga politik som kan hålla i framtiden och som ser på de som kommer  efter. Jag gillar att få säga att det finns ett rätt och ett fel och att en människas värde, just för att hon är människa, betyder mer än allt guld i världen. Jag gillar tanken på ett samhälle där vi alla, trots olika åsikter, religiösa synsätt och personligheter känner ansvar för varandra och där vi alla kan nå vår fulla potential.

Vårt samhälle kommer aldrig bli perfekt, eftersom människor som du och jag alltid kommer vara en del av det och vi är långt ifrån perfekta. Därför tycker jag det känns orimligt och en aning naivt att stifta lagar och göra avtal som bara skulle fungera i ett idealsamhälle. Vårt samhälle kommer heller aldrig bestå av människor som lever helt isolerade, skilda från varandra utan av individer som försöker leva sitt liv, sida vid sida och med olika förutsättningar. Därför tycker jag det är dags att Sverige börjar leva upp till sin fulla potential att vara ett land som går i framkant och möjliggör ett bra, värdigt och individanpassat liv för alla som bor här. Svårare än så behöver det inte vara.

Emma Jonsson,

Styrelseledarmot

Ljusare för svensk ekonomi

Stockholmsbörsen har vänt sedan ett tag, och nu skriver Svd om att vi går mot ljusare tider. Detta i och med att finansminister Anders Borg uttalet de bevingade orden om att ”världen landat på fötterna efter krisen”. Samma tidning rapporterar även om ökande försäljningssiffror i branscherna kläder och skor. Detta är tydliga tecken på att vi är på väg upp ur denna lågkonjunktur som så många legat sömnlösa över.

När konsumtionen ökar och finansministern punkterar domedagsprofetiorna genom att tala om att ”det finns skäl att vara mer optimistisk kring utvecklingen i svensk ekonomi”, måste till och med den mest uttalade pessimist känna en viss glädje. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att berömma Borg och även övrig regering hur denna lågkonjunktur skötts. Man satte tydligt ner foten mot all form av keynesianistisk interventionspolitik i SAAB-frågan. Det jag saknat lite har varit de skattesänkningar och avregleringar som skulle kunnat komma väl till pass under brinnande kris.

Trots allt som kunde gjorts så får vi ändå vara nöjda med situationen och hoppas att vändningen nu är fullständig och inte tillfällig. Det viktigaste är att medborgarna kommer igång med konsumtionen igen så skall vi säkert kunna vända detta ytterligare till det bättre.  

ANTHONY WIDELL

Chávez skramlar med vapnen

Venezuelas vänsterextremistiske ledare Hugo Chávez har i TV uppmanat landets militär att ”inte spilla tid när det gäller att förbereda sig för krig. Samtidigt manades befolkningen i landet att göra sig beredda att ‘försvara fosterlandet’.”, det skriver Svenska Dagbladet. Hoten är riktade mot grannlandet Colombia som upplåtit mark åt USA:s militär i kampen mot narkotikan. SvD:s politikbloggare, PJ Anders Linder, undrar vem bland vänsterns Chávezsupportrar som kommer att sluta upp på hans sida i vapenskramlet först, och jag kan inte göra annat än att instämma i denna undran. I kommentarerna till blogginlägget jämför ”Jacob” det med hur vissa på högerkanten stödde USA:s krig i Irak. En sån kommentar gör att man tar sig för pannan och stärker funderingarna kring vänsterns stöd till Chávez. Skulle Chávez gå in i Colombia så lär det knappast vara för att hjälpa USA att krossa knarket eller för att störta Colombias diktator, eftersom landet inte har någon sådan. Chávez kanske är avundsjuk på Colombias Harvardutbildade president Uribe, som stöds av USA, medan Chávez själv socialiserar med sympatiska personer som Аляксандар Лукашэнка och محمود احمدی‌نژاد.

Ian Engblom, 2:e vice ordf. KDU Uppsala Län

Skärpning, facken!

Arbetarfacken i Sverige fortsätter att ånga på med sedvanliga skygglappar. Senast i raden av tokerier är att industrifacken och LO kräver höjda löner med 2,6 och att alla anställda skall vara garanterade minst 430 kronor i månaden. Den svenska industrin är redan hårt pressad av sjunkande efterfrågan  och att höja lönerna nu med hjälp av lagstiftning skulle enbart hjälpa till att köra näringslivet av vägen.

Som vanligt tänker inte facken längre än näsan räcker utan är fast i gamla tider då de fick igenom i stort sett vad de ville med hjälp av Socialdemokraterna och Staten. Var gränsen mellan stat och socialdemokraterna gick förr i tiden? Därom tvistar de lärde. Nej! Nu är det nya tider. Facken måste bli av med sina privilegier och infoga sig i ledet.

Ibland undrar man om LO med anhang verkligen är intresserade av att hålla kvar jobben i Sverige eller om de är med i någon global konspiration mot svenska arbetsgivare och arbetstagare? Det viktigaste just nu vore väl att arbetstagare och arbetsgivare tillsammans arbetar för att ta sig ur krisen och säkra sina jobb. Och knappast blir väl jobben säkrare om man i brinnande lågkonjunktur börjar pressa Svenskt näringsliv om höjda löner?

Anthony Widell

Frihet och trygghet – KD säger nej till politisk klåfingrighet

Göran Hägglund, Mats Odell och Maria Larsson skriver idag på DN Opinion om Kristdemokraternas roll som trygghetsparti, och behovet av att se över den politiska klåfingrighet som finns idag, från alla partier. Främst berörs frågor om alkoholpolitik, men även områden som föräldraförsäkring, kvotering, strandskyddet m.m. tas upp i artikeln. Utgångspunkten är att trygghet och frihet/självbestämmande går hand i hand.

Det man tar upp om alkoholpolitken i denna artikel är väldigt bra, och man poängterar vikten av att inte fastna i regleringar och förbud för sakens skull. Istället skall man alltid reflektera över vad en reglering kan få för konsekvenser, och om det verkligen är upp till politiker att ta tag i denna fråga, eller om det ska vara upp till var och en att besluta i frågan för sin egen del.
Exempel som tas upp i artikeln på vad som bör förändras är:
- häva förbudet för restaurangägare att krydda och ombuteljera brännvin efter eget recept.
- att catering i slutna sällskap ska få stadigvarande serveringstillstånd.
- att det ska bli möjligt för restauranger att servera alkohol utan att de måste servera varm mat.

Detta är enligt min mening självklarheter som redan borde tillåtits. Därför är det mycket glädjande att se att även partiledningen tycker detta.

Man tar även upp politisk klåfingrighet i stort och erkänner misstaget som gjordes när regeringen öppnade upp för ”positiv särbehandling” vid antagning till universitet och högskolor.

”[K]låfingrighet utöver rena diskrimineringsförbud riskerar att bli kontraproduktivt. [...] Den goda viljan manifesterad i reglering, får lätt motsatt effekt.”

Detta är såklart helt rätt. Man bör inte som politiker reglera saker bara för att man tror att det kan lösa vissa problem. Oftast skapar det i stället större problem, som man inte förutsåg. Alla människor ska vara fria att välja vilken utbildning och vilket yrke de vill, utan att sorteras bort på grund av att man tillhör fel kön.

En annan fråga som lyfts i artikeln, som är väldigt viktig, är det offentligas ansvar för saker som gjorts fel. Det kan till exempel handla om att en kommun inte håller tider för att handlägga olika ärenden. Man måste, som författarna uttrycker det, återupprätta maktbalansen mellan medborgare och myndigheter.

Sammanfattningsvis kan sägas att detta är en oerhört bra debattartikel, och att den är viktig för den framtida politiken. Nu ser man att Göran Hägglunds tal inte bara var tal, det händer även saker politiskt och man vågar komma med konkreta förslag på vad Kristdemokraterna vill göra för att stärka den personliga friheten och skapa trygghet i samhället.

/Alexandra Braf,

distriktsordförande.

(Även publicerat på min privata blogg)

Bra syn på ekonomin: Friedman. (utdrag ur PM, nationalekonomi Uppsala Universitet)

När man betraktar Friedman och monetarismen måste man vara väldigt noggrann att bedriva studierna med rätt sorts glasögon. Beroende på betraktarens inställning till ekonomin utifrån ett politiskt plan kan slutsatserna skilja sig märkbart mellan olika individer. Monetarismen och Milton Friedman är två institutioner som starkt brukar förknippas med den s.k. ”nyliberalismen” och då, givetvis, med den politiska högerkanten. Detta understryks särskilt av de oroligheter som uppstod när Friedman 1976 tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Nobels minne, då efterdyningarna av ”vänstervågen”, med kulmen 1968, fortfarande inte hade lagt sig.

Om man ser till de fördelar Friedmans idéer medför kan man direkt härleda hans tankegångar till en stats finanser. En nations utgifter skulle sänkas drastiskt om man övergick från Keynesiansk till Monetaristisk modell. Detta eftersom Friedman/Monetarismen helt enkelt behöver mindre statliga anslag för att drivas emedan Keynes stabiliseringspolitik och byråkratifeber kräver betydligt större medel för att kunna användas någorlunda, och efter egna principer, fungerande. Med en enkel slutledningsförmåga kan man konstatera att en nation med Friedmans modell troligtvis bör ha ett lägre skattetryck än en nation som tillämpar någon form av stabiliseringspolitik.

Milton Friedman belyser också vikten av att full sysselsättning inte är något varken önskvärt eller eftersträvansvärt. Han är dock medveten om att med hans modell kan en hög arbetslöshet infinna sig på kort sikt, detta eftersom det ibland dröjer för marknaden att finna jämvikten. Å andra sidan kan en hög arbetslöshet göra det lättare för företag att genomföra strukturomvandlingar och dessutom kan nya företag komma till när det finns en större tillgång på ledig arbetskraft. Utöver detta tillkommer också det nytänkande och entreprenörsskap som stimuleras i lågkonjunktur. Nöden är ju, som sagt, uppfinningarnas moder.

Friedmans kritiker belyser ofta det faktum att dess idéer kan medföra en ojämn inkomstfördelning. Friedman skulle troligtvis bemött dessa argument med att alla, i ett fritt samhälle, har chansen att lyckas. I ett fritt samhälle premieras framåtanda och nit. Frihet är ingenting staten kan ta ifrån individen ostraffat. Men därtill läggs ett ansvar för individen; frihet under ansvar. I och med ett fritt samhälle följer den chans och den rättvisa som belönar den ambitiösa människan.

Troligtvis skulle Sveriges kris i början på 1990-talet kunnat undvikas om man, tidigare, hade anammat en monetaristisk syn på ekonomin. Varför slaget nu i verkligheten blev så hårt berodde på att man från alla håll hade orealistiska inflationsförväntningar i samband med de extremt höga lån man tog utomlands för att bekosta den byråkrati som stabiliseringspolitiken och ”välfärdsstaten” krävde. Med en mindre klåfingrig syn på ekonomin hade krisen kunnat undvikas och färre människor skulle kommit i kläm.

/ Vi får alla hålla tummarna och hoppas att Regeringen Reinfeldt låter marknaden till större delen sköta sig själv och hålla fingrarna borta från John Maynard Keynes patenterade åtgärdspanik.

 

ANTHONY WIDELL, Uppsala

KDU Uppsala Län har valt ny styrelse!

I lördags hade KDU Uppsala Län sin höststämma.

Förutom att ta budget och lite sådant valde vi till viss del en ny styrelse.

Om ni vill se den nya styrelsens sammansättning går det att göra här.

Jag vill också passa på att säga grattis och välkommen till presidiet till Anthony Widell som är ny 1e vice ordförande i distriktet. Jag ser fram emot en bra höst med ett bra samarbete!

/Alexandra Braf, distriktsordförande.

Insändare publicerad i Upsala Nya Tidning

Vice distriktsordförande Ian Engblom (undertecknad, som också sitter i Uppsala Studentkårs fullmäktige) har i dagens UNT på insändarplats en kommentar angående Miljöpartiet och Gröna Studenters förslag om att ta ut en avgift av alla som vill stanna i kåren för att man ska få åka buss på kårlegget. Läs här
och kommentera!

Funderingar om Europaparlamentsvalet

Ett mandat. Det var vad vi hade innan valet och vad vi har efteråt. Status quo alltså. Självklart hoppades vi på två mandat men insåg naturligtvis att det skulle bli svårt att nå. Det finns både positiva och negativa saker med resultatet:

Positiva:

• Vi behåller vårt mandat
• Vi fick ett större antal röster än 2004
• Valdeltagandet var högre än 2004
• Alliansen fick 9 mandat, S-V-MP endast 8
• MP tog ett mandat av V

Negativa:

• Vi backade i andelen röster
• Piratpartiet kom in med ett mandat- ett parti utan politik på de flesta områden
• Junilistan åkte ur – ett parti som behövs för den kritiska granskningen av EU

Som de flesta vet blir det Alf  Svensson som får representera KD i parlamentet, liksom han en gång gjorde i den svenska riksdagen. KDU Uppsalas kandidat Ebba Busch nådde inte hela vägen den här gången, men vi är övertygade om att hon verkligen har framtiden för sig. Ebba lyckades kryssa sig upp till 14:e plats vilket måste anses som ett mycket bra resultat och visar att hon hör hemma i toppen av valsedeln på grund av sin popularitet och kompetens, och inte som någon slags ”kvoterad” ung kandidat. Hela 375 personer valde att sätta sitt kryss vid Ebbas namn; det blir ännu fler i framtiden, det vågar vi nog lova.

Nu är EP-valrörelsen över och KDU Uppsala Län blickar fram emot kommande valrörelser. Alliansen ska vinna valet 2010! För detta behövs det unga kristdemokrater, den saken är klar. Därför vill vi i KDU Uppsala att så många unga som möjligt ska stå med högt upp på valsedlarna. Vi vill uppmuntra till att nomiera unga kristdemokrater, nomineringstiden går ut den 15 augusti 2009. Vi räknar med ditt stöd för att komma längre!

KDU fortfarande lagom NATO-vänliga

Det är med glädje jag och KDU Uppsala kan meddela att den radikala motionen om ett svenskt NATO-medlemsskap röstades ned med goda marginaler under riksmötets andra dag. Undertecknad var uppe i talarstolen och behandlade denna fråga. Ord som ”världsfrånvänd” och ”naiv” användes för att beskriva motionen och riksmötet verkade till en början splittrat och oenigt. Men efter goda anföranden från ett antal ombud kunde mötet enas och återigen gick mötet emot Förbundsstyrelsens linje i denna motion.

Detta är en sådan fråga som kommer upp varje år och som enträget debatteras. Så var beredda på en liknande motion nästa år.

Anthony Widell