Paula von Essen om kvinnors vilja att stanna hemma med barnen

På Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2011/10/25/kvinnor-r-fullt-kapabla-att-v-lja-sj-lva-om-de-vill-vara-hemmafruar

KDU stöder Mats Odell – frågor till förbundsstyrelseledamot Anthony Widell

KDU Uppsala har i dag meddelat att KDU beslutat att nominera Mats Odell till partiledare för Kristdemokraterna. I inlägget hänvisades till den artikel där Aron Modig motiverar varför förbundet valt att nominera just Mats Odell.

För KDU Uppsala har Odell länge varit en favorit till partiledarposten. I ett inlägg publicerat så tidigt som i januari i år prisade KDU Uppsala Mats för hans goda kommunikationsförmåga. Ja, vi var rentav fräcka nog att utnämnda Odell till ett partiets ammoniak – någon som kan få Kristdemokraterna att vakna till.

KDU Uppsala blev därför mycket glada när KDU i dag offentliggjorde sina nomineringar. Att vår förre distriktsordförande - och numera förbundsstyrelseledamot – Anthony Widell har haft ett och annat finger med i spelet står tämligen klart.

Vi i KDU Uppsala tog därför tillfället i akt och ställde ett par frågor till Anthony Widell om hur han och övriga i förbundsstyrelsen resonerat i sitt val av nominerade kandidater.

____________________________

Varför stöder KDU inte Göran Hägglund?

Göran Hägglund har haft sju år på sig att finna en politisk idé för Kristdemokraterna men misslyckats gång på gång. Massa fina paroller har använts i vaga termer under ett par månader för att sedan bli utbytt mot en ny, men lika tom, paroll.

Budskapen om ”verklighetens folk” och ”politikens gränser” var potentiella valvinnare för oss, men Hägglund valde att inte fylla dem med något konkret. Vår kritik riktar sig också till Hägglunds oförmåga att ”peppa” och motivera KDU, men även partirepresentanter. Hägglund har aldrig visat något intresse för KDU trots att vi på många ställen i Sverige bar upp partiets hela valrörelse. Resultaten talar dessutom emot Hägglund. I och med att vi är en demokratisk nation så finns det något som heter ansvarsutkrävning. Hägglund har inte redovisat några resultat och borde därför, för organisationens bästa, ställa sin plats till förfogande.

Varför nominerar KDU just Mats Odell?

Mats har gång på gång visat intresse att lyssna på andra perspektiv än sina närmaste rådgivares åsikter. Mats utmärker sig också som den av de tre i partipresidiet som är ute mest bland gräsrötter för att diskutera och enstusiasmera. Mats har dessutom ministererfarenhet och en enorm rutin från vårt parti. Han är utan tvekan en av de personer som känner partiet och dess representanter och väljare bäst. Vad gäller hans ålder så tror jag att det enbart är en fördel om en person stiger fram ur ett slaget parti med den pondus och det mandat han har. Mats har dessutom visat intresse för en politisk förnyelse som vårt parti är i så stort behov av. Kristdemokraterna måste kunna få fram budskap i andra områden än de som ligger på socialministeriets bord.

Varför nominerar ni också Ebba Busch och Peter Kullgren?

Ebba är ett superungt kommunalråd här i Uppsala som blev invald med oerhört starkt mandat förra året. Hon är full av energi och är dessutom en rapp och uppskattad röst i den politiska debatten här i Sverige. Hon gjorde också ett superjobb att utveckla KDUs politik under de åren hon satt som 1:e Vice Ordförande 2008-2011. Ebba är väldigt driven i frågor som rör äldrevård och omsorg, som vi givetvis behöver inom kristdemokratin här i Sverige. Peter är också ett ungt kommunalråd från Karlstad som också gjort ett enastående arbete för KDU under de senaste åren. Peter är oerhört duktig och driven i frågor som rör såväl näringsliv som sociala frågor. Peter sitter redan i partistyrelsen som ersättare men borde verkligen lyftas upp till presidiet för att spetsa till partiets profil.

Vi tror att den här blandningen med dessa tre personer kan vara den injektion som partiet behöver.
Därför nominerar KDU dessa tre personer till presidiet.

_____________________________

Injektion eller luktsnus, oavsett vilket står följande klart. Ett nytt partipresidium är precis vad Kristdemokraterna behöver.

Det är onekligen en spännande tid, vi går till mötes!

KDU nominerar Mats Odell till ny partiledare för Kristdemokraterna

Förbundsstyrelsen i KDU har beslutat att nominera Mats Odell till ny partiledare för Kristdemokraterna. Att vår allas Ebba Busch nominerats till partiets presidium är mycket glädjande. Ebba är en oerhört kompetent politiker som inte räds att säga sin mening. Ett partipresidium bestående av Mats Odell, Ebba Busch och Peter Kullgren skulle göra såväl Kristdemokraterna som den kristdemokratiska politiken gott.

Ett oerhört glädjande besked, således!

”För oss står det klart att Mats Odell både är den person som har förmågan att kommunicera de politiska idéerna på ett bra sätt och som dessutom visat prov på goda ledaregenskaper. Därför har KDU:s förbundsstyrelse beslutat att nominera honom till partiledare. Utöver Odell nominerar vi Ebba Busch, kommunalråd i Uppsala, och Peter Kullgren, kommunalråd i Karlstad, till partipresidiet. Denna trio skulle med energi och god förankring ha stora möjligheter att leda partiet ut ur den kris vi just nu befinner oss i och mot betydligt bättre resultat i valen 2014″  skriver Aron Modig i SvD Brännpunkt i dag.

Vi i KDU Uppsala kunde inte ha sagt det bättre själv!

Det blåser om partiet

Det talas om att vi behöver en förnyelse i partiet. Höjda röster om Görans avgång hörs från hela Sveriges land. KDU Uppsala har instämt i denna kritik. Inte för att vi haft något mot Göran, vilken varit en god partiledare under många år. Vår kritik har – i huvudsak – varit mot partiledningens agerande dels i allianssamarbetet, dels hur de hanterat sin kontakt med oss gräsrötter. Hörsamheten – å partiledningens sida – har varit dålig.

Som kristdemokrater, har vi att kräva mer.

Nu spekuleras det – som alltid – vem som skulle kunna tänkas efterträda Göran. Mats Odell, Maria Larsson och Acko Ankarberg Johansson har ansetts vara lämpliga kandidater för partiledarposten.

KDU Uppsala är av uppfattningen att vi här har att vara försiktiga vid ett eventuellt val av partiordförande. Vi rekommenderar inte några s.k. quick fixes utan skulle hellre se en process där diskussionen är öppen och bred. Där inget förslag slås ned eller viftas bort som orimligt eller fel.

Som vi ser det finns ingen naturlig efterträdare. Däremot finns det ett flertalet intressanta namn.

En tanke vore att välja en ledare som – för gemene man – är nytt och oprövat och därför helt saknar samhällets dom och stämpel. Notera att detta bara är spekulationer.

Viktigast är dock att vår partiordförande entusiasmerar oss i partiet. Vi – om någon – måste tro på vår ledning och dess kompetens. Liksom vi behöver en ledning med utstrålning och stor framåtanda.

Låt oss – tillsammans – vända röda siffror.

Polisiär satsning i rätt riktning

Sverige har 21 polismyndigheter. Denna länsuppdelning har kritiserats såväl internt som extern. Kritiken har i huvudsak varit att dagens organisation är mycket ineffektiv. En ineffektivitet som haft sin grund i dålig kommunikation där utbytet av information myndigheterna emellan varit dålig.

Det är därför vi stor glädje i dag kan läsa att polisen nu genomför en stor satsning på att råda bot på den organiserade seriebrottsligheten. Ett snabbare informationsutbyte och en nationell insatsstyrka om 136 poliser är vad som utlovas. Tanken är att denna insatsstyrka snabbt skall kunna förstärka den lokala polisen och aktivt bidra i utredningen av organiserad seriebrottsligheten.

KDU Uppsala har instämt i ovanstående kritik. Vi har varit av uppfattningen att dagens organisation svarar dåligt mot den organiserade brottsligheten. En brottslighet som på intet sätt är en regional angelägenhet utan en nationell.

 

Ovannämnda satsning är ett steg i helt rätt riktning.

___________________________
Niklas Gréen

Etiketter:lag och ordning, polisen, satsning

Kristdemokratens kritik mot KDU är märklig

På Kristdemokratens ledarsida (15/9) går att läsa att »det är synd att ungdomsförbundet väljer en individualistisk ansats för sin höstkampanj, i stället för att betona ansvaret vi har för varandra». Artikelförfattaren, Elisabet Lann, menar att vår kampanj har en individualistisk jargong där var och en uppmanas att sköta sitt och skita i andra.

Undertecknad kan inte hjälpa att undra om Elisabet ö.h.t. har läst vår höstkampanj. Kampanjen – vilken i sitt budskap är tämligen tydlig – har tre konkreta fokusområden; skola, jobb och lag och ordning. I samtliga dessa områden betonas vikten av att samhället underlättar för ungdomar att utvecklas. I egenskap av studenter, arbetstagare och samhällsmedborgare i stort.

I korthet kan kampanjen sammanfattas med följande. Vi i KDU anser att alla elever förtjänar en rättvis bedömning i skolan, att ungdomar ska sluta diskrimineras på arbetsplatserna runtom i Sverige och att vi alla har en okränkbar rättighet att växa upp under trygga förhållanden.

På hur detta ska uppnås ger vi konkreta förslag.

På vilket sätt vår kampanj är individualistisk och uteslutande går över mitt förstånd. Undertecknad är av den uppfattningen att förslagen i vår kampanj har till syfte att underlätta för ungdomar att ta ansvar. För dels sig själva, dels för andra.

Det är ju trots allt först när man tar ansvar för sig själv som man kan ta ansvar för andra.

Det ena utesluter inte det andra.

______________________________
Niklas Gréen

Etiketter:kampanj, KDU, Kristdemokraten, skaffa dig ett liv

KDU:s tydlighet uppskattas

Vi kristdemokrater står inför ett vägskäl, sägs det. Kristdemokraterna, har jag fått berättat, är ett parti med ett flertalet olika falanger. Falanger, som inte alltid drar jämt. Än mindre åt samma håll. Det talas om den kristna högern. Om biståndskristdemokrati, konservatism och gamla moderater. Kort och gott, en kaotisk mosaik.

Som de flesta andra följer jag noga hur kristdemokraterna diskuteras i det offentliga rummet. Senaste dagar har kristdemokraterna – och vår politik – diskuterats flitigt i press, radio och TV. Temat för diskussionen kan sammanfattas med en enkel fråga.

Vart står kristdemokraterna?

Vad media och – framförallt – det svenska folket vill ha svar på är om vi kristdemokrater står till höger eller vänster om moderaterna. En enkel fråga, således. En enkel fråga som – tyvärr – de flesta våra företrädare haft otroligt svårt med att besvara. Istället för vi ett långt och krångligt resonemang där vi varken säger bu eller bä.

Av intresse är KDU:s roll i ovanstående debatt. Aldrig förr har väl KDU:s politik fått ett sådant medialt utrymme som nu. Anledning till all denna uppmärksamhet är att man från medias sida anser att vårt ungdomsförbund står för någonting som moderparti inte gör, trovärdighet och tydlighet.

Var ungdom som väljer att gå med i KDU vet exakt vilken politik han eller hon får. Dessutom känner han/hon sig ideologiskt trygg med sitt val. Kort och gott, med KDU får medlemmen ett borgerligt ungdomsförbund där det råder sund ideologisk ordning och reda.

Moderpartiet har att uppmärksamma vår politik i KDU. Tvärtom vad många partister tycks tro kan de både dra nytta och ta lärdom av på det sätt vi väljer att profilera oss i den svensk politik. Vi har samstämmigt sagt att vi är Sveriges enda borgerliga idéparti. Vi står därmed till höger om det alltmer socialliberala moderaterna.

Detta ställningstagande har gjort oss gott.

Det är också här moderpartiet måste börja. Låt oss göra klart för det svenska folket vart kristdemokraterna står. Väljer vi – som nu – fortsätta att driva en politik där vår placering på vänster-höger-skalan är oklar kommer vi aldrig att få medborgarnas stöd. Än mindre kommer vi kunna föra fram vår politik.

För varför lyssna på den om vars identitet man inget vet?

_________________________________
Niklas Gréen

Etiketter:idédebatt, KDU, tydlighet

Kampanjrik vecka

Den här veckan har kampanjerna duggat tätt. Igår tisdag debatterade Ebba Busch på Rosendalsgymnasiet och i samband med det delade KDU:are ut den nya kampanjen ”Skaffa dig ett liv”. Idag onsdag spenderade undertecknad och nyinflyttade Hugo Fiévet ett antal timmar på Uppsala kommuns ”Åsiktsmässa” för gymnasieungdomar och tog varsin debatt mot oppositionen. Själv fick jag debattera min favoritfråga kollektivtrafik mot Grön Ungdom, medan Hugo fick ta sig an frågan om en meningsfull fritid för ungdomar i Uppsala i en debatt mot SDU som föga förvånande försökte föra över debatten på hur otryggt det mångkulturella samhället är. Slutklämmen från Hugo är redan klassisk: ”Läs en bok och sluta knarka!”.

/Ian E

Och i Kairo brinner Israels flagga

Den israeliska ambassaden i Kairo utsattes i lördags för en våldsam stormning. Skyddsmuren kring byggnaden revs ned av den ilskna hopen, varpå aktivisterna sedan trängde sig in i ambassadens lokaler. Väl där rev de israeliska dokument i bitar och slet ned den israeliska flaggan – allt, enligt uppgift, i protest mot Israels agerande i Israel-Palestina-konflikten.

Stormningen av ambassaden i Kairo är naturligtvis ett brott mot Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. Än mer är det en påminnelse om att länderna som omfattas av den arabiska våren även fortsättningsvis har en lång väg att vandra till en slutlig demokrati. I fallet Egypten, som tidigare varit något av regionens garant för fortsatt fred i regionen, har vi redan kort efter revolutionen fått se prov på en underliggande vrede riktad mot Israel och dess folk.

Journalister vittnar om en ren antisemitism.

Det finns all anledning att känna glädje över vad som skett – och fortsatt sker – i Nordafrika. Allt som tyrannerna faller, stärks folkets röst och inflytande. Ungdomar som växt upp längtandes efter västerländsk demokrati får nu chansen att bygga ett nytt samhälle. Ett fritt och öppet sådant. Där ord får yppas, åsikter luftas och meningar sägas utan att känna oro.

Men än är inte loppet vunnet.

Samtliga västerländer har nu att ge sitt fulla stöd. Dels rent ekonomiskt, men framförallt politiskt. Vi måste visa ett genuint intresse för dessa länders väl och ve. Och att allt annat än en fredlig och väl fungerade demokrati är för oss ett personligt nederlag.

Att lämna länderna till sitt öde kan få förödande konsekvenser. Särskilt i fallet Egypten finns skäl till oro. Antisemitismen, vilken kuvats under gångna decennier, riskerar nu att flyta upp till ytan. En sådan utveckling kan förhindras genom en öppen och sansad dialog. Genom att öppet diskutera folkets ilska skapas goda förutsättningar för en – i sinom tid – välförankrad och stark demokrati. En demokrati med folkets fulla stöd.

Att vi finns där på plats och spelar en aktivt lyssnande och rådgivande roll är därför på alla sätt nödvändigt.

Det kan, rentav, vara skillnaden mellan krig och fred.

___________________________
Niklas Gréen

Etiketter:Egypten, fred, Israel, konflikt, utrikes

Hägglund är ingen Zlatan

Hägglunds vara eller inte vara är ett återkommande kapitel i boken Kristdemokraterna. Det fortsatta förtroende Hägglund gavs på julis riksting ändrar inte den saken. Än hörs oroliga röster i de kristdemokratiska leden och frågorna är många. Kanske den allra viktigaste, vart är vi på väg?

I sin relation med övriga allianspartier är Hägglund en lagspelare.Han håller sig på sin kant, gör sina löpningar och passar bollar efter tränarens instruktion. I allianslaget är Hägglund något av en halvdefensiv kantspringare som förväntas slita och kämpa men aldrig komma till skott. I allianssammarbetet är Hägglund således ingen Zlatan utan snarare en Ljungberg eller en ”Chippen”.

Skruva den som Zlatan, Hägglund?

Att vara en ”Chippen” är ingen dålig sak. Spelare av detta slag behövs i ett lag. Någon som inte tar utan ger utrymme. Som, utan minsta klagan, sliter och kämpar. Springer och gör sina rusher. Och då alltid med lagets bästa för ögonen.

Om Hägglunds roll i alliansen kan man naturligtvis tycka mycket och för många upplevs han alltför foglig och defensiv. En sådan diskussion är viktig. Hägglund sitter i alliansen på vårt mandat varför han också har att agera, driva och främja den politik som vi i partiet kräver.

Och det är också just här som skon klämmer. Hägglund – vilken har en god relation med övriga allianspartier – brister i sin vård av relationen gentemot sitt parti. Extra tydligt blir detta om man ser till Hägglunds relation till oss i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet. En relation som – i mångt och mycket – inte finns ö.h.t.

Det är min övertygelse att ett flertalet kommunala distrikt runtom i landet kan vittna om liknande upplevelser.

Att Hägglund inte är någon alliansens Zlatan har vi att förstå. Däremot finns all anledning att kräva att Hägglund ska vara en kristdemokraternas Zlatan. Göran ska vara vår bästa spelare. Den som sporrar övriga lagmedlemmar och gör flera av de viktiga mål som är direkt nödvändiga för att laget även fortsättningsvis ska få spela i de högsta av divisioner.

Vi kräver således inte Hägglunds avgång. Vi kräver att han ska vara en Zlatan.

Och bjuda på en och annan cykelspark, när så krävs.

____________________________________
Niklas Gréen

Etiketter:Hägglund, ledning, relation, Zlatan